5:2 dieten eller; periodiskt ätstörd.

På senaste tiden har det i media florerat en ny "trend" inom viktnedgång, 5:2dieten. Som alla andra dieter har den funnits länge men först nu exploderat likt en cancersvulst och blivit inne. Alla som testat lchf, gi, fruktdieten, viktväktarna och Gud vet allt, har nu en ny metod att sätta sin tilltro till. För den ska tydligen inte vara farlig, det ska vara enkelt och den garanterar att ge resultat. Snabbt. Det enda du behöver göra är att leva normalt i fem dagar och svälta dig själv i två.
Men vänta lite nu, den periodiska fastan innebär alltså att du inte ska äta något alls i två dagar, för att äta normalt i fem dagar.. Låter inte det lite, sjukt? Och om du ska äta under fastan ska du max äta 500 kcal som kvinna, per dag. Låter inte det lite, stört?
Har ni gått hungriga en längre period så vet ni hur ofokuserad man blir, hur man inte kan tänka på annat än mat, hur magen kurrar och man blir helt darrig i hela kroppen. Och det ska man alltså frivilligt utsätta sig för nu, i två dagar? Ja. Tydligen. Vet ni vad jag tycker det låter som? Det låter som att be om en ätstörning.
Det finns säkert de människor som klarar av dieten, det finns säkert de som den kommer att göra underverk för, men sen finns det de människor som inte kommer klara av den, där 5:2 kommer ersättas av 2:5 eller 0:5. Och jag tror det kommer skapa mer lidande än vad som är önskvärt.
Måste vi ens ha en diet, måste vi ha genvägar till en perfekt kropp? Kan vi inte bara låta vår kropp vara perfekt som den är, hur den än är? Detta är ännu en del i samhällets fat-shaming där du ska behöva be om ursäkt för vem du är och hur du ser ut, du ska sträva mot ett ouppnåeligt mål av självspäkning och först när du nästan svimmar av hunger och undervik är du värd något.
Nej. Nej nej nej. Jag vägrar.
5:2 dieten anspelar på folks dröm om den perfekta kroppen, folk är beredda att gå över lik för att se ut som de drömmer om, och alla därute som redan testat allt kommer testa det här också, och fortsätta straffa sin kropp för att den är "fel".
Jag skulle aldrig klara av 5:2 dieten, jag skulle bli sjuk direkt. Jag kan inte svälta mig vissa dagar och leva "normalt" andra. Jag skulle bara elda på min inre anorektiker och det skulle bli som att försöka släcka eld med bensin. Går jag hungrig en dag blir jag stirrig, darrig och får tunnelseende, vilket för med sig att jag helst inte äter andra dagen heller, och på den tredje är det försent, jag kan inte sluta utan hamnar i ett ätstört beteende igen. Hunger ger till slut kickar som den hungrige individen nästan blir hög av.
Det är alltså detta människor nu ska utsätta sig för, frivilligt. Under min tid som sjuk använde jag mig av massa metoder för att kunna balansera precis på gränsen mellan liv och död, bokstavligt talat. Min kropp har fått stå ut med mer än den borde. Den har straffats med otaliga dagar av svält för att ha begått det hemska brottet av att vara fel, att inte passa in i normen, i mallen.
Min kroppsliga ålder är högre än vad min egentliga ålder är, bara på grund av att den inte fått det den behövt. Svält skadar, svält skapar problem i din kropp som du först inte ser. Anorektiker har lätt för att bryta benen och få hjärtinfarkter, men allt för att se bra ut, eller?
Jag är så trött på allt, hela karusellen. När ska vi sluta upp med dumheterna och älska oss själva för de vi är och för de kroppar vi har? När ska vi inse att alla dieter som lovar snabba resultat skadar mer än de hjälper? Din kropp är din bästa vän, behandla hen därefter.
I går länkade jag på Idealrevolutions sida på facebook till en gammal krönika som handlade om hur proana-material har flyttat från proana-sidor in i vanlig media, vanliga tidningar och sidor som ska hjälpa dig ner i vikt. Sensmoralen var att författaren till denna krönika menade att hon aldrig hade kunnat bli frisk från sin anorexi i dagens samhälle där proana-material är ett helt naturligt inslag i vardagen.
Vi matas med bilder och tips för hur vi ska gå ner i vikt, samhället strävar efter att vi aldrig ska bli nöjda, att vi alltid ska vara fel för att konsumera och köpa oss lycka genom bantningstips och gud vet allt.
DET ÄR SÅ JÄVLA GALET.
Jag ska erkänna, det ÄR svårt att bli frisk när samhället är sjukt. När 'vänner' försöker ge viktnedgångstips eftersom de ser att jag har gått upp de senaste två åren, hur jag borde träna och äta för att få tillbaka min smala kropp, den sjuka kroppen som jag sagt hejdå till.
Hälsosam har ersätts med smal. Det är inte intressant hur du mår på insidan när din utsida har valkar, när låren går ihop och dina nyckelben inte syns. Det är skitsamma hur du mår inuti, det är inte intressant.
Därför är det så otroligt viktigt att sidor som Hej kroppen och Idealrevolution finns. Att de finns de som satt ner foten och sagt stopp. Ni hjälper mig att fortsätta vilja vara frisk, vilket jag inte ens hade en tanke på när jag och Tusenendetag startade upproret. Inlägg som dessa, om dieter i tidningar och annat, får mig att vilja fortsätta kämpa, för mig, för dig och för alla där ute som känner att deras kroppar inte duger i en samhällsbild där du alltid kommer att vara fel hur du än gör.
Vi skiter i dieterna tycker jag, och fokuserar på att njuta istället. Som sagt, din kropp är din bästa vän, behandla hen därefter.